Idag kom jag äntligen iväg på en springtur igen, förra veckan var jag ensam med barnen och veckan dessförinnan var jag iväg på en jobbresa. Det blev några korta löpturer på löpband på hotellets gym under jobbresan men det var allt. Jag lyckades klämma in lite barfotalöpning medan jag var ute med barnen i parken genom att springa i cirklar runt dem eller fram och tillbaka. Speciellt mycket blev det inte, men det klarar nog inte fötterna heller, efter ett livslångt förfall i dämpade skor. Jag hann pricka in en halvtimmes jogg igår, med barnvakt, och då lade jag tio minuter på att springa barfota i skogen. Det var ungefär nio och en halv minut för mycket. Fötterna kändes totalt mörbultade efteråt och jag fick enorm träningsvärk på ovanliga ställen.
Men idag bestämde jag mig för att springa helt och hållet på det sätt som jag springer av gammal vana. Jag behöll skorna på och sprang förmodligen mest genom att rulla från häl till tå istället för på tårna. Har tappat otroligt mycket kondition och styrka senaste veckorna, så jag tog det såpass lugnt att jag kunde andas genom näsan, ett trick som jag också såg i born to run. I övrigt fokuserade jag på att vara så avslappnad som möjligt, springa med rak rygg och låga axlar. Det ligger mycket i att springa "från magen" som riktiga löpare pratar mycket om. I det avseendet är barfotalöpning väldigt besläktat med Alexanderteknik. I alexandertekniska termer skulle jag säga att det handlar om att låta huvudet leda och kroppen följa efter, behålla riktningen uppåt men inte nödvändigtvis framåt, att känna en riktning utåt-bakåt i axlarna.
Det finns definitivt en röd tråd här. Genom hur nervsystemet, muskler och skelett är beskaffade, så finns det en viss hållning och ett visst rörelsemönster som är vårt naturliga. Så kallade outvecklade kulturer som rarámuri eller sanfolket har aldrig förlorat det, men vi i västvärlden har glömt bort hur man rör sig på kroppens eget vis. Därför får vi spänningshuvudvärk av att sitta stilla och belastningsskador av att röra oss. Och sen försöker vi bota problemen med "ergonomiska" möbler och dämpande skor. Vilket bara förvärrar problemen, naturligtvis.
Men idag bestämde jag mig för att springa helt och hållet på det sätt som jag springer av gammal vana. Jag behöll skorna på och sprang förmodligen mest genom att rulla från häl till tå istället för på tårna. Har tappat otroligt mycket kondition och styrka senaste veckorna, så jag tog det såpass lugnt att jag kunde andas genom näsan, ett trick som jag också såg i born to run. I övrigt fokuserade jag på att vara så avslappnad som möjligt, springa med rak rygg och låga axlar. Det ligger mycket i att springa "från magen" som riktiga löpare pratar mycket om. I det avseendet är barfotalöpning väldigt besläktat med Alexanderteknik. I alexandertekniska termer skulle jag säga att det handlar om att låta huvudet leda och kroppen följa efter, behålla riktningen uppåt men inte nödvändigtvis framåt, att känna en riktning utåt-bakåt i axlarna.
Det finns definitivt en röd tråd här. Genom hur nervsystemet, muskler och skelett är beskaffade, så finns det en viss hållning och ett visst rörelsemönster som är vårt naturliga. Så kallade outvecklade kulturer som rarámuri eller sanfolket har aldrig förlorat det, men vi i västvärlden har glömt bort hur man rör sig på kroppens eget vis. Därför får vi spänningshuvudvärk av att sitta stilla och belastningsskador av att röra oss. Och sen försöker vi bota problemen med "ergonomiska" möbler och dämpande skor. Vilket bara förvärrar problemen, naturligtvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar